Ensam med sällskap

Är det inte konstigt hur man kan känna sig ensam trots att man alltid har sällskap i magen. Kanske hade jag för höga förhoppningar när jag blev gravid. Jag trodde att jag skulle ha någon vid min sida som pysslade om mig varje dag. Gav mig massage, kliade mig på ryggen, städade och lagade mat, gav mig överraskningar, lugnar och tröstar mig om jag blir arg eller ledsen (för man är KU lite extra känslig nu)..aa men pyssla om lixom. Men verkligheten är rätt ensam alltså. Det verkar ligga i mina egna händer att ta hand om mig själv och bebis. Så jag ska göra det. Jag klarar nog av många av mina förväntade saker..ge mig själv massage och kli och överraskningar kan bli svårt, men att skämma bort mig själv med träning, bastu, god mat, små presenter och att ta mig igenom alla känslor som bubblar över-det borde jag klara. Jag vill tro att jag är stark ensam. Det ska gå.